torsdag 26 februari 2009
Sommarlängtan.
söndag 22 februari 2009
En underbar känsla.
Man blir inget annat en den lyckligaste ever. Det är en underbar känsla att helt plötsligt bara känna något inimbords som bara vill spricka av glädje. Det går inte att beskriva det i ord. Men jag har för mig att det kallas för kärlek...
lördag 14 februari 2009
Alla ♥-dag.
I Kvänum spenderade jag mycket tid i badhuset med pappa, där han lärde mig att simma. Jag älskade att vara där. En annan favoritplats var lekplatsen som fanns precis utanför där vi bodde. Där lekte jag mycket med två tjejer som bodde i samma hus som jag. Jag och pappa brukade också fiska en hel del, vid ett ställe precis utanför Kvänum. Tyvärr finns varken bad eller fisk intresset kvar. Men pappa kommer alltid finnas vid min sida.
Ica-affären låg kvar på samma ställe, och det gjorde kassorna med, efter alla dessa år. Kändes mysigt att gå in. Alla känslor väcktes bara till liv. Bland det första vi köpte när vi handlade i Kvänum var butterkaka med sylt. Det blev på något sätt en tradition att vi åt det på helgen. Så idag när jag gick där kunde jag bara inte gå förbi butterkakan utan att köpa hem den till familjen. Jag var tvungen att ta med mig ett minne hem.
Staden var sig precis lik, gatorna dock lite mindre, eller så är det jag som växt och ser på allt med andra ögon. Gatorna var folktomma och jag saknade telefonkiosken där mamma brukade stå och ringa min moster. Lägenhetshuset tror jag hade bytt färg, det stod kvar på exakt samma ställe med vårdcentralen precis under. Jag ville så gärna gå in, bara titta på hur det såg ut inuti, jag ville se rummet som jag sov i och köket där vi satt och åt i. Jag fick nöja mig med ett kort på det ställe som gjorde mig trygg och som gjorde min barndomen till något bra.
Ett tydligt minne som jag har ifrån Kvänum är när vi precis hade flyttat in lägenheten och jag satt och tittade på tv och frågade mamma. - Du mamma, är det här vi alltid ska bo nu? Mamma tittade på mig och sa. - Ja, här ska vi alltid bo. Då visste varken jag eller min kära mamma att våra liv i Sverige inte ens hade börjat...